Eine kleine Geschichte
Berättelser och händelser · Åk 7–9
Läs en kort berättelse om Ben och hans hund. Följ händelserna, förstå känslorna och ta reda på vad slutet betyder.
Så fungerar det
Berättelser på tyska skrivs ofta i preteritum: war (var), hatte (hade), ging (gick), rief (ropade), sagte (sa). Många vanliga verb är oregelbundna, så lär dig dem som ord: gehen → ging, rennen → rannte, sitzen → saß.
I tal använder man oftare perfekt: haben eller sein + particip sist i meningen. “Ich habe ihn gesehen.” (Jag har sett honom.) Verb som visar förflyttning tar sein: “Er ist nach Hause gegangen.”
Tidsord hjälper dig att följa händelserna: zuerst (först), dann (sedan), plötzlich (plötsligt), nach einer Stunde (efter en timme), am Ende (till slut). Efter tidsordet kommer verbet: “Plötzlich rannte Max weg.”
“Plötzlich rannte Max weg.” — Plötsligt sprang Max iväg. “Nora hat Max im Park gesehen.” — Nora har sett Max i parken.
Wo ist Max?
Es war Samstag, und Ben hatte keine Lust auf Hausaufgaben. Er ging mit seinem Hund Max in den Park. Plötzlich rannte Max weg. Ben rief: „Max! Komm zurück!“ Aber der Hund war weg. Ben suchte überall: am See, hinter der Bäckerei und im Wald. Nach einer Stunde war er traurig und müde und ging nach Hause. Vor der Tür saß seine kleine Schwester Nora und lachte. Neben ihr lag Max und fraß ein Stück Kuchen. „Ich habe ihn im Park gesehen“, sagte Nora. „Er ist einfach mit mir nach Hause gegangen.“ Ben lachte auch. Dann machte er doch seine Hausaufgaben – mit Max unter dem Tisch.
Viktiga ord
- verb
- Ett verb är ett ord som talar om vad någon gör eller vad som händer: springer, läser, är. På tyska till exempel wohne och spiele.
Källor
- Kursplan i moderna språk, Lgr22, Skolverket