Eine Postkarte

Så fungerar det

Vi vill berätta om något som redan har hänt, till exempel en resa. När man pratar eller skriver ett vykort på tyska använder man då oftast perfekt. Perfekt har två delar: en form av haben eller sein, och ett particip. Vi tar det ett steg i taget.

Vi börjar med spielen, spela. Steg 1: vi tar bort -en, och kvar är stammen spiel-. Steg 2: vi sätter ge- före och -t efter, och får participet gespielt. Steg 3: vi väljer den form av haben som passar personen: ich habe, du hast, er hat. Steg 4: participet ställer sig sist i meningen: Ich habe Tennis gespielt. Vi kontrollerar: habe passar till ich, och gespielt står sist. Då betyder meningen jag spelade tennis.

Några vanliga verb slutar på -en i participet, och ibland byter de vokal: essen blir gegessen, trinken blir getrunken, schreiben blir geschrieben. Dem lär vi oss som hela ord, tillsammans med verbet. Verb som börjar på be- får inget ge-: besuchen blir besucht.

Verb som betyder att man flyttar sig från en plats till en annan använder sein i stället för haben: ich bin gefahren, du bist gegangen, er ist geflogen. Bleiben får också sein. Fråga dig därför: flyttar sig någon? Då blir det sein. För sein och haben själva säger man oftast ich war och ich hatte: Es war kalt betyder det var kallt. Ett tidsord som gestern eller letzte Woche visar också att det redan har hänt.

Gestern bin ich nach Wien gefahren. Det betyder: i går åkte jag till Wien. Fahren betyder att man flyttar sig, så det blir bin, och participet gefahren står sist.

Grüße aus Zürich

Liebe Elsa, letzte Woche bin ich mit meiner Familie nach Zürich gefahren. Am Montag habe ich das Landesmuseum besucht. Dann habe ich Rösti gegessen und eine heiße Schokolade getrunken. Am Dienstag war es kalt, aber ich bin auf den Uetliberg gegangen. Ich habe Schokolade für dich gekauft! Die Reise war super. Viele Grüße Fox

Viktiga ord

verb

Ett verb är ett ord som talar om vad någon gör eller vad som händer: springer, läser, är. På tyska till exempel wohne och spiele.

vokal

Vokaler är bokstäver som du säger med öppen mun, som a och o. De andra bokstäverna kallas konsonanter. På tyska är a, e, i, o, u, ä, ö och ü vokaler.

Källor

1. Kursplan i moderna språk, Lgr22, Skolverket