Dikter och dramatik

Så fungerar det

Vi vill känna igen lyrik och dramatik och kunna säga vad som gör dem olika. Vi läser två dikter, en från 1891 och en från 1916, och en kort scen.

Lyrik är dikter. En rad i en dikt kallas vers eller versrad, och en grupp versrader kallas strof. Många dikter har rim och takt, som Gustaf Frödings dikt från 1891. Där rimmar natten på skratten och fanten på kanten.

Dikter kan också härma ljud. Fröding skriver ”dudeli! dudeli! dej!”. Då hör vi dragspelet, som kallas bälgspel i dikten. Läs strofen högt. Då känner du takten, nästan som en dans. Fröding skrev med den tidens stavning: öfver betyder över och af betyder av.

Edith Södergran skrev på ett nytt sätt år 1916. Hennes dikt har inga rim och ingen fast takt. Det kallas fri vers. I stället bygger hon dikten på en bild: stjärnor som faller och går sönder som glas i trädgården. Bildspråk säger något på ett nytt sätt, så att vi ser det framför oss.

Dramatik är text som skrivs för att spelas på en scen. Den har repliker, alltså det personerna säger, med personens namn först. Scenanvisningar inom parentes berättar var scenen utspelar sig och vad skådespelarna gör. Det finns ingen berättare. Allt måste visas genom vad personerna säger och gör.

Jämför de tre texterna. Dikterna säger mycket med få ord, och varje ord är valt med omsorg. Scenen visar en händelse mellan två människor. Läs alla tre högt, gärna tillsammans med någon. Lyrik och dramatik är skrivna för att höras.

Rim: lördagsnatten – skratten. Fri vers: ”När natten kommer / står jag på trappan och lyssnar”. Replik med scenanvisning: MIRA (blundar): Klart.

Källor

1. Gustaf Fröding, Guitarr och dragharmonika, 1891 (e-bok CC0), Litteraturbanken
2. Edith Södergran, Dikter, 1916 (e-bok CC0), Litteraturbanken
3. 14.1 Meteors (stjärnfall är små partiklar från rymden som brinner upp i atmosfären), OpenStax Astronomy 2e
4. Kursplan i svenska, Lgr22, Skolverket