Dialekter och grannspråk
Språkbruk i Sverige och Norden · Åk 4–6
Lyssna på hur svenska låter på olika platser, jämför med norska och danska och möt minoritetsspråken.
Så fungerar det
Svenska låter olika i olika delar av landet. En dialekt är ett sätt att tala som hör ihop med en plats: uttalet, satsmelodin och ibland egna ord skiljer sig. I Skåne uttalas r ofta längst bak i munnen, och en pojke kan kallas påg. I stora delar av Norrland säger många int i stället för inte. Ingen dialekt är mer rätt än någon annan.
Norska och danska är grannspråk: de är nära släkt med svenskan, så vi förstår mycket om vi lyssnar noga. Danska är ofta lättare att läsa än att höra, eftersom uttalet skiljer sig mycket från stavningen. Sverige har också fem nationella minoritetsspråk: finska, meänkieli, samiska, romani chib och jiddisch. De har talats här i hundratals år och är skyddade i lag.
Svenska: ”Jag har en katt.” Norska: ”Jeg har en katt.” Danska: ”Jeg har en kat.” Skånska: påg = pojke. Norrländska: int = inte.
Källor
- Kursplan i svenska, Lgr22, Skolverket